Nu är vi studenter full gång i en ny kurs (som vi läser parallelt med Lärande och Undervisning)
Som vanligt, och det är verkligen så, är vi (iaf jag....) helt förvirrade vid kursstart. Kursen heter Metoder för forskning och skolutveckling, vi har startat med att göra frågor och genomföra en kvalitativ intervjuv och kvantitativa enkät. Sannerligen inte så lätt... Ju mer man läser kurspm, ju mer frågetecken radas upp!!! TROR att jag har förstått uppgiften, men säker kan man inte vara förrän man är godkänd. Nej, nu till saken. I min enkät o intervju så var min frågeställning vilken fråga lärarna i förskolan anser ska priotireras i dagsläget. Var väl inte så superpeppad innan jag genomförde momentet men oj, vilken spännande läsning det blev! Är glad för att jag i enkäten bad lärarna motivera sitt förstaval och med ngr korta meningar har de väckt mitt intresse för en rad olika frågor. Nu skulle jag vilja intervjua skolledare för att se om de har en aning om vad "folket på golvet" anser vara viktigt att arbeta med/diskutera i dagsläget!! (Men det finns det sannerligen ingen tid till i vårt pressade schema.) Nu återstår det jobbiga och svåra arbetet, att beskriva, samanfatta och analysera materialet...på ett vetenskapligt vis...no fellings...ENBART skriva vad som framkommit. Jag har svårt för det, vill gärna tycka och tänka o blanda in lite känslor, men det får man INTE. Forskarbanan är nog inget för mig iallafall! Å det är ju bland barnen jag vill vara...ser fram emot när vi ska "forska" kring barnen o inte enbart kring uppdraget.
Som sagt, full fart med massor av uppgifter att göra så vi får se när tid och lust finnes för nästa inlägg.... Tills dess; ha det gott!//Helena
Oj, kom på att ni kanske vill veta vilken fråga lärarna (de jag frågade) prioriterar högst?!!??
Svaret är; kommunens resursfördelning, tätt följt av Arbetslagets pedagogiska ambitioner. Vad jag anser om detta??!! - Måste vara neutral, ni vet!!!
fredag 12 mars 2010
lördag 27 februari 2010
Snart kursslut...
Nu närmar sig kursslut i Pedagogisk Digital Kompetens.... Håller tummarna för att alla vi studenter blir godkända på våra rapporter och för att vi kommer att fortsätta använda IKT i vår blivande yrkesroll!
På grund av tidsbrist har jag inte varit så aktiv som jag önskar på min blogg men har ändå beslutat låta den leva vidare även efter kursslut. Tycker att det har varit nyttigt att sätta ord på sina tankar (och skönt att inte behöva beskriva dem så veteskapligt och akademiskt hela tiden!) och de kommentarer jag fått har väckt nya tankar och hjälp mig i min utveckling mot förskolelärare med pedagogisk digital kompetens! Tack för det ni som orkat läsa mina lååånga inlägg och kommenterat! (Tonårsdottern har upplyst mig om att man inte ska/får skriva så långa inlägg; -Mamma, TROR du VERKLIGEN att någon orkar läsa allt det där?!)
Ha det så bra och jag hoppas vi hörs!//Helena
På grund av tidsbrist har jag inte varit så aktiv som jag önskar på min blogg men har ändå beslutat låta den leva vidare även efter kursslut. Tycker att det har varit nyttigt att sätta ord på sina tankar (och skönt att inte behöva beskriva dem så veteskapligt och akademiskt hela tiden!) och de kommentarer jag fått har väckt nya tankar och hjälp mig i min utveckling mot förskolelärare med pedagogisk digital kompetens! Tack för det ni som orkat läsa mina lååånga inlägg och kommenterat! (Tonårsdottern har upplyst mig om att man inte ska/får skriva så långa inlägg; -Mamma, TROR du VERKLIGEN att någon orkar läsa allt det där?!)
Ha det så bra och jag hoppas vi hörs!//Helena
torsdag 28 januari 2010
Fler tankar…..
Vill börja med att tacka Ullis och Anna-Karin för era kommentarer!!! Jag vet att ni båda har lång erfarenhet från förskolan och det var intressant att se att ni har (som jag uppfattar det) lite olika syn på hur förskolan ser på IKT (Informations o Kommmunikations Tekniken) även fast ni båda anser att IKT mycket väl hör till förskolans värld. Anna-Karin upplever i sitt arbete att på förskolan att datorn används ofta till att söka fakta och information. Ullis har upplevt att på vissa förskolor anses det nästan fult att barnen sitter vid datorn. Varför skiljer sig er uppfattning åt?! Jag tror att det är så att det helt enkelt ser väldigt olika ut på våra förskolor i Sverige, om och hur man använder tekniken skiljer sig åt. Vad beror då detta på? Jag menar att det beror på pedagogerna. Är man som pedagog intresserad och ser nyttan och värdet med IKT så använder man den! De fysiska resurserna skiljer sig säkert åt också på de olika förskolorna men är de som arbetar där intresserade så tror jag också att de försöker påverka och se till att resurser finns. Är alla medvetna om att man inte måste köpa in en massa dyra program till datorn till exempel? ”IT- mamman” (www.itmamman.se) skriver i sin blogg att hon främst använder de program som finns tillgängliga och gratis ute på nätet i sin undervisning. Detta innebär att barnen/eleverna också kan ladda hem dem på sina hemdatorer och arbeta med dem. (Kan varmt rekommendera itmammans blogg, hon skriver intressant och har mycket tips och idéer samt länkar till sådant som är intressant inom ”ämnet”).
Jag tror att de lärare som lyckas integrera mycket av det barn/ungdomar gör på nätet på sin fritid bidrar mycket till skolutvecklingen. För att lyckats med det gäller det att ”hänga med”…de unga utvecklar hela tiden sitt användande av IKT!! I boken På spaning efter teknisk bildning (Axelsson, A. Ingerman, Å. Wagner, K (red), 2008) kan man i kapitlet Hjärnkontoret läsa om hur svårt det är att i dagens samhälle, med det stora utbud som finns, att som lärare ”hänga med” på vad som ”gäller”. Man måste som lärare vara intresserad och nyfiken! Och varför inte fråga barnen/ungdomarna? –Vad brukar du göra på datorn? Som lärare måste man sedan ha förmågan att se om och när det är lämpligt att använda detta i verksamheten. Att se tillgångar och eventuella brister i olika program/forum etc. är en del av vad det innebär att ha pedagogisk digital kompetens anser jag.
Jag har förr tänkt; ”var hittar jag då allt det som är bra, hur får man reda på att något överhuvudtaget finns?! Världen där ”ute” är ju så stor, så stor… Och googlar jag så kan jag ju få sitta i timmar innan jag hittar något jag tycker är vettigt.” Nu vet jag hur man hittar!!! På de flesta ”pedagogbloggar” finns tips och idéer, länkar till olika sidor och program. Det finns fullt av ”varma experter” som gärna delar med sig! Härligt!
Jag tror att man måste våga prova olika former i sin undervisning för att inte riskera att fastna i ett fast mönster. Ibland kanske det inte alls fungerar som man tänkt men då får man utvärdera varför och ta lärdom därutav. Det krävs ett visst mod för att skolutveckling ska ske! Ett mod att lösa sig från traditionelle tankar/mönster och ett mod att våga misslyckas ibland. Man lär sig mycket genom sina misstag! Nu får ni inte tro att jag på något sätt är emot det ”traditionella” lärandet men utveckling sker och måste ske både i samhälle och skola! Man får som lärare försöka ta det bästa ur dessa två ”världar” och jag tror inte att det ena utesluter det andra. Jag skrev i mitt förra inlägg om vikten av att ha flera ”lärovägar”.
De som känner mig vet att det jag anser viktigast i livet är att varje människa finner sin plats i tillvaron. Att man har goda vänner och en syselsättning som känns värdefull är det som enligt mig betyder mest. Det är ingen skillnad på om man är till exempel kokerska eller professor bara man själv finner tillfredställelse och mening med det man gör. Att kunna läsa, skriva och räkna är naturligtvis viktigt men det viktigaste enligt mig är ändå att man har vänner. (Hur skulle jag annars kunna se någon mening med till exempel min sons liv?). Hur får man då vänner? Jo, genom att själv vara en. Det är det som ligger mig varmast om hjärtat i arbetet med barnen. Att få dem att se värdet med sig själva och andra. Nu ska jag ut på nätet och ” surfa” för att se om det finns något ”bra” därute som just handlar om detta!!
Ha det gott!
Vill börja med att tacka Ullis och Anna-Karin för era kommentarer!!! Jag vet att ni båda har lång erfarenhet från förskolan och det var intressant att se att ni har (som jag uppfattar det) lite olika syn på hur förskolan ser på IKT (Informations o Kommmunikations Tekniken) även fast ni båda anser att IKT mycket väl hör till förskolans värld. Anna-Karin upplever i sitt arbete att på förskolan att datorn används ofta till att söka fakta och information. Ullis har upplevt att på vissa förskolor anses det nästan fult att barnen sitter vid datorn. Varför skiljer sig er uppfattning åt?! Jag tror att det är så att det helt enkelt ser väldigt olika ut på våra förskolor i Sverige, om och hur man använder tekniken skiljer sig åt. Vad beror då detta på? Jag menar att det beror på pedagogerna. Är man som pedagog intresserad och ser nyttan och värdet med IKT så använder man den! De fysiska resurserna skiljer sig säkert åt också på de olika förskolorna men är de som arbetar där intresserade så tror jag också att de försöker påverka och se till att resurser finns. Är alla medvetna om att man inte måste köpa in en massa dyra program till datorn till exempel? ”IT- mamman” (www.itmamman.se) skriver i sin blogg att hon främst använder de program som finns tillgängliga och gratis ute på nätet i sin undervisning. Detta innebär att barnen/eleverna också kan ladda hem dem på sina hemdatorer och arbeta med dem. (Kan varmt rekommendera itmammans blogg, hon skriver intressant och har mycket tips och idéer samt länkar till sådant som är intressant inom ”ämnet”).
Jag tror att de lärare som lyckas integrera mycket av det barn/ungdomar gör på nätet på sin fritid bidrar mycket till skolutvecklingen. För att lyckats med det gäller det att ”hänga med”…de unga utvecklar hela tiden sitt användande av IKT!! I boken På spaning efter teknisk bildning (Axelsson, A. Ingerman, Å. Wagner, K (red), 2008) kan man i kapitlet Hjärnkontoret läsa om hur svårt det är att i dagens samhälle, med det stora utbud som finns, att som lärare ”hänga med” på vad som ”gäller”. Man måste som lärare vara intresserad och nyfiken! Och varför inte fråga barnen/ungdomarna? –Vad brukar du göra på datorn? Som lärare måste man sedan ha förmågan att se om och när det är lämpligt att använda detta i verksamheten. Att se tillgångar och eventuella brister i olika program/forum etc. är en del av vad det innebär att ha pedagogisk digital kompetens anser jag.
Jag har förr tänkt; ”var hittar jag då allt det som är bra, hur får man reda på att något överhuvudtaget finns?! Världen där ”ute” är ju så stor, så stor… Och googlar jag så kan jag ju få sitta i timmar innan jag hittar något jag tycker är vettigt.” Nu vet jag hur man hittar!!! På de flesta ”pedagogbloggar” finns tips och idéer, länkar till olika sidor och program. Det finns fullt av ”varma experter” som gärna delar med sig! Härligt!
Jag tror att man måste våga prova olika former i sin undervisning för att inte riskera att fastna i ett fast mönster. Ibland kanske det inte alls fungerar som man tänkt men då får man utvärdera varför och ta lärdom därutav. Det krävs ett visst mod för att skolutveckling ska ske! Ett mod att lösa sig från traditionelle tankar/mönster och ett mod att våga misslyckas ibland. Man lär sig mycket genom sina misstag! Nu får ni inte tro att jag på något sätt är emot det ”traditionella” lärandet men utveckling sker och måste ske både i samhälle och skola! Man får som lärare försöka ta det bästa ur dessa två ”världar” och jag tror inte att det ena utesluter det andra. Jag skrev i mitt förra inlägg om vikten av att ha flera ”lärovägar”.
De som känner mig vet att det jag anser viktigast i livet är att varje människa finner sin plats i tillvaron. Att man har goda vänner och en syselsättning som känns värdefull är det som enligt mig betyder mest. Det är ingen skillnad på om man är till exempel kokerska eller professor bara man själv finner tillfredställelse och mening med det man gör. Att kunna läsa, skriva och räkna är naturligtvis viktigt men det viktigaste enligt mig är ändå att man har vänner. (Hur skulle jag annars kunna se någon mening med till exempel min sons liv?). Hur får man då vänner? Jo, genom att själv vara en. Det är det som ligger mig varmast om hjärtat i arbetet med barnen. Att få dem att se värdet med sig själva och andra. Nu ska jag ut på nätet och ” surfa” för att se om det finns något ”bra” därute som just handlar om detta!!
Ha det gott!
måndag 25 januari 2010
Första gången!
Hej!
Jag heter Helena och jag läser till förskolelärare på högskolan i Skövde. Att jag nu skapat en blogg för första gången är min kursuppgifts förtjänst! Läser kursen Pedagogisk Digital Kompetens (PDK) och jag kommer använda bloggen till att reflektera över begreppet PDK, men vem vet, kanske min blogg lever vidare även efter denna kurs!
Efter att ha läst Unesco – ICT competency standars for teachers är min uppfattning att PDK handlar om att integrera tekniken i verksamheten samt att veta hur, var och när den ska användas.
Min syn på den digitala tekniken är att den är en resurs och ett hjälpmedel. Digitalkameran till exempel bidrar till att det är enklare att dokumentera och synliggöra barnets lärande. Datorn och internet tycker jag är ett utmärkt komplement till de traditionella läromedlen. Vi är alla olika och lär på olika sätt. Jag tror att ju fler ”lärovägar” som finns och används, desto större chans finns att lära och motivera alla barn! Jag har en son som är tretton år, han har en utvecklingsstörning och trots mycket arbete från hans pedagoger har ingen lyckats hitta hans motivation för att läsa och skriva. Nyss upptäckte han You Tube och förstod plötsligt att de där figurerna (bokstäverna) har en funktion. Nu skriver han av. Vill han till exempel titta på ett klipp på Indiana Jones hämtar han en DVD-film och skriver av titeln på datorn. Han kan fortfarande inte läsa eller skriva men han har själv hittat motivationen till att lära sig detta. Det känns stort.
Som lärare behöver man behärska den digitala tekniken. Man måste, tror jag, vara nyfiken och försöka hänga med i det ”nya” som hela tiden kommer inom området. Jag är övertygad om att jag som inte är uppvuxen med digitala tekniken kommer att lära mig mycket tillsammans med barnen. Jag lär mig hela tiden av min tonårsdotter! Men det är mitt ansvar som lärare att den digitala tekniken används och jag måste alltid leda arbetet för att en lärprocess verkligen ska ske. Lpfö-98 säger att en förmåga att kommunicera och söka kunskap samt att samarbeta är nödvändigt i ett samhälle präglat av ett stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Det är ett av våra uppdrag som pedagoger att lära barnen detta!
Förskolan och skolan förändras inte lika snabbt som samhället för övrigt, om detta är bra eller dåligt kan diskuteras, men jag tror att det lär dröja innan till exempel språklek på datorn är ett lika naturlig inslag på förskolan som rim och ramsor. Vad tror ni?!?
Nu ska jag läsa lite kurslitteratur inom ämnet, återkommer när fler tankar dyker upp!
Jag heter Helena och jag läser till förskolelärare på högskolan i Skövde. Att jag nu skapat en blogg för första gången är min kursuppgifts förtjänst! Läser kursen Pedagogisk Digital Kompetens (PDK) och jag kommer använda bloggen till att reflektera över begreppet PDK, men vem vet, kanske min blogg lever vidare även efter denna kurs!
Efter att ha läst Unesco – ICT competency standars for teachers är min uppfattning att PDK handlar om att integrera tekniken i verksamheten samt att veta hur, var och när den ska användas.
Min syn på den digitala tekniken är att den är en resurs och ett hjälpmedel. Digitalkameran till exempel bidrar till att det är enklare att dokumentera och synliggöra barnets lärande. Datorn och internet tycker jag är ett utmärkt komplement till de traditionella läromedlen. Vi är alla olika och lär på olika sätt. Jag tror att ju fler ”lärovägar” som finns och används, desto större chans finns att lära och motivera alla barn! Jag har en son som är tretton år, han har en utvecklingsstörning och trots mycket arbete från hans pedagoger har ingen lyckats hitta hans motivation för att läsa och skriva. Nyss upptäckte han You Tube och förstod plötsligt att de där figurerna (bokstäverna) har en funktion. Nu skriver han av. Vill han till exempel titta på ett klipp på Indiana Jones hämtar han en DVD-film och skriver av titeln på datorn. Han kan fortfarande inte läsa eller skriva men han har själv hittat motivationen till att lära sig detta. Det känns stort.
Som lärare behöver man behärska den digitala tekniken. Man måste, tror jag, vara nyfiken och försöka hänga med i det ”nya” som hela tiden kommer inom området. Jag är övertygad om att jag som inte är uppvuxen med digitala tekniken kommer att lära mig mycket tillsammans med barnen. Jag lär mig hela tiden av min tonårsdotter! Men det är mitt ansvar som lärare att den digitala tekniken används och jag måste alltid leda arbetet för att en lärprocess verkligen ska ske. Lpfö-98 säger att en förmåga att kommunicera och söka kunskap samt att samarbeta är nödvändigt i ett samhälle präglat av ett stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Det är ett av våra uppdrag som pedagoger att lära barnen detta!
Förskolan och skolan förändras inte lika snabbt som samhället för övrigt, om detta är bra eller dåligt kan diskuteras, men jag tror att det lär dröja innan till exempel språklek på datorn är ett lika naturlig inslag på förskolan som rim och ramsor. Vad tror ni?!?
Nu ska jag läsa lite kurslitteratur inom ämnet, återkommer när fler tankar dyker upp!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)